När Sovjet spelade ishockey visste man att de skulle vinna. Av 58 VM- och OS-matcher mellan 1954 och 1991 vann Sverige bara sju stycken mot dem. Sovjet befann sig i en helt annan dimension.

Det fanns de som hatade Sovjets överlägsenhet i ishockeyn. Men många blev också imponerade. Det var inte svårt att beundra och njuta av deras spel. Sovjets ishockeymaskin var en självklar del av propagandan i det kalla kriget. Och en av de mest lyckade. Regimen satsade stora summor, och fick utdelning.

I dokumentärfilmen Red army får vi se det sovjetiska landslagets utveckling genom Vjatjeslav ”Slava” Fetisov, lagkapten och back i den beryktade superfemman, som troligen för evigt kommer att kallas världens bästa genom tiderna.

Sovjets ishockey är mycket en historia om Röda arméns lag dit de bästa spelarna plockades. De hade stenhårda uttagningar redan för barn och utslagning på vägen upp till a-laget. När Slava Fetisov fick börja spela för Röda armén som tioåring var det en patriotisk dröm, som han försvarar genom filmen. Hans karriär blev en av de främsta i hockeyhistorien. Sovjetunionen låg långt före även Kanada och USA med sin hårda träning, men också en modern, kollektiv spelstrategi.

När den sovjetiska ishockeyns storhetstid går till ända är dess nedgång nära sammanknuten med Sovjetimperiets fall. Man blir till slut tvungen att släppa iväg sina spelare till NHL. Det blir en hård tid för flera av dem. De är bäst i världen, men nordamerikanerna gillar dem inte och det brutala spelet i NHL gör det svårt för dem att anpassa sig.

Här släpper regissören Gabe Polsky lös hela det revanschistiska artelleriet. Det sovjetiska fiaskot är totalt, men plötsligt bestämmer sig Detroit för att värva en hel rysk femma. Fetisov och hans sovjetiska vänner får spela som de vill och de leder sedan sitt lag till två raka mästerskapstitlar. Detroits fans glömmer hastigt sitt hat.

Det är trots allt en historia som är alldeles för bra för att inte berätta och Gabe Polsky låter inte berättelsen stanna vid den ryska triumfen i NHL. Filmen följer spelarna hela vägen in i nutidens Ryssland, med Slava Fetisov som idrottsminister och målvaktslegenden Vladislav Tretiak som medlem i duman.

Slava Fetisov är den perfekta spelaren att skildra sovjetisk ishockey genom. Han var underbarnet som sedan visade motstånd mot regimen och den allsmäktige tränaren. Det gjorde honom bannlyst under en period och det är tydligt att han själv fortfarande är djupt berörd av sin egen historia. I Red army framstår han som nyckfull och känslig, men filmens största problem är att Slava Fetisovs röst inte bara är personlig. Han har i dag en ställning som idrottsminister i Vladimir Putins regering. Vad betyder det för hans berättelse? När talar personen Slava Fetisov och när talar politikern?

Red army berättar inte alltid så mycket nytt, men när jag frågar runt bland bekanta inser jag att jag tillhör den sista generationen som själv upplevt den sovjetiska ishockeyn. Red army framstår därför som en oumbärlig historielektion.