Sent på onsdagen meddelade Europeiska centralbankens direktion att man häver ett undantag som gjort det möjligt för banker i Grekland att använda grekiska statsobligationer som säkerhet för lån. ECBs beslut är ett svar på att den nya vänsterregeringen i Aten vägrat förhandla med den så kallade Trojkan om nya nödlån och åtstramningar. I värsta fall kan det få förödande konsekvenser för banksektorn i det krisdrabbade Grekland, som redan plågas av stora utflöden av kapital.

Formellt är beslutet naturligtvis helt enligt regelverket. Men efter de senaste årens trixande med stöd till krisdrabbade länder och banker framstår till och med ett beslut att strikt följa reglerna som godtyckligt och politiskt motiverat. Så sent som i januari beslutade ECB att "trycka" upp hundratals miljarder digitala euro och pumpa ut dem på finansmarknaderna för att "stimulera ekonomin" i eurozonen ­­– en åtgärd som för inte länge sedan beskrevs som helt otänkbar och i strid mot valutaunionens regelverk.

Efter valsegern den 25 januari har vänsterpartiet Syrizas strategi varit att bojkotta Trojkans byråkrater och vända sig direkt till de andra euroländernas regeringar, i ett försök att tvinga dem att ta politiskt ansvar för krisen och nå en uppgörelse om Greklands ohållbara statsskuld. Svaret från Berlin, Paris och de andra huvudstäderna har varit att förhala, samtidigt som man alltså låter centralbankernas byråkrater ta de svåra besluten.

Därför måste ECBs beslut ses för vad det i slutändan är: en politiskt motiverad bestraffning av grekerna för att de röstat fel. Att påstå något annat är nonsen.