• Jerker Virdborg har de senaste åren främst skrivit romaner, men väljer nu att återkomma till novellen.
Fria Tidningen

Virdborg vänder åter till det korta formatet

I början av 2000-talet hade den svenska novellkonsten ett uppsving. Man talade om det svenska novellundret. En av de tongivande författarna från denna generation är Jerker Virdborg, som är aktuell med Skyddsrummet Luxgatan, en ny samling noveller.

Jerker Virdborg har under det senaste decenniet gjort sig känd för sina suggestiva och stundtals hotfulla berättelser som kan läsas som en dystopisk bild av vår samtid. Den kommande novellsamlingen Skyddsrummet Luxgatan är inget undantag. Boken beskrivs bäst som en samling berättelser som vävts samman i ett ramverk. Den gemensamma nämnaren är ett skyddsrum dit människor flytt undan ett flygangrepp. Mellan de femton fristående novellerna återkommer berättarjaget till det klaustrofobiska skyddsrummet som rymmer tusentals människor.

Virdborg beskriver boken som vardagsrealistisk, men där det välbekanta har invaderats och där säkerhetsväggarna blivit sönderslagna.

– De texter jag helst skriver riskerar mycket, oftast är insatsen livet. Jag tror att det bottnar i en grundläggande upplevelse av att livet är omöjligt att klara av. Grundackordet i mitt författarskap är en hotfull vardagsabsurdism. Men den nya boken är mindre gåtfull än de tidigare.

Trots att Jerker Virdborg under de senaste åren främst skrivit romaner både under eget namn och under pseudonym tillsammans med Daniel Sjölin, väljer han nu att återkomma till den genre han känner sig mest bekväm med, novellen.

– Jag har skrivit fem romaner i rad och nu ville jag arbeta med novellformatet. Romaner kan vara mer komplicerade att skriva rent formmässigt även om jag brukar hålla mig till en ganska sträng ram. Jag kommer fortsätta att skriva både romaner och noveller och arbetar gärna med flera genrer samtidigt.

Jerker Virdborg är inte bara prosaist och skribent. Under de senaste åren har han tagit plats på tidningarnas debattsidor genom sin kritik av den samtida litteraturen och bristen på närhet mellan kultur och politik. Under hösten 2009 skrev Virdborg tillsammans med sex andra unga författare en debattartikel som de kallade för Manifest för ett nytt litterärt decennium. I ett försök till att starta en debatt kring den samtida episka prosans vara eller icke vara, kritiserade de den alltför biografi- och deckarfixerade svenska litteraturscenen. Kritiken lät inte vänta på sig och den lovande författarseptetten anklagades för elitism och litterär konservatism.

Stor uppmärksamhet fick även mejlväxlingen mellan Virdborg och den dåvarande socialdemokratiska partiledaren Håkan Juholt som publicerades i DN 2011. I den kan en följa ett djupt och filosofiskt samtal om kultur och politik som pågick under hela den stormiga hösten som kom att bli Juholts fall.

– Politik behöver inte genomsyra litteraturen och konstnärskapet explicit, men jag tycker att det är viktigt att vi som har fått förmågan att skriva ändå agerar mer offensivt i samtiden. Det vi gör kan få betydelse för många.

Det märks att Virdborgs förhållande till den kulturelit han själv blivit en del av är högst problematisk. Han beskriver den svenska litteraturvärlden som en extremt liten på gränsen till incestuös värld, där samtalen sällan sipprar ut.

– Den består i stort sett av några hundratal fantastiska personer som agerar lektörer, redaktörer, kritiker, journalister och förläggare åt varandra. Resultatet blir ofta starkt, men internt. Litteraturens roll i offentligheten har minskat under 2010-talet. Det är hög tid för fler utåtriktade aktiviteter.

Fakta: 

Jerker Virdborg

Född: 1971 i Lindome

Bor: Stockholm

Tidigare böcker: Debuterade 2001 med Landhöjning två centimeter per natt och året därpå utkom romanen Svart krabba. Tillsammans med Daniel Sjölin har han skrivit romaner under pseudonymen Michael Mortimer.

Aktuell: Med novellsamlingen Skyddsrummet Luxgatan.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Konst som en del i tillfrisknandet

Sedan januari finns det en konstateljén på Sahlgrenska psykiatri affektiva. ”Många av patienterna uttrycker att de känner en läkande effekt av måleriet”, säger Stefan Karlsson.

Göteborgs Fria

Irene Andersen spänner musklerna

Stora muskler är okej. Om de sitter på en man. Varför är det så? GFT träffar bodybuildaren Irene Andersen för att prata om kroppsnormer och om hennes medverkan i dokumentären Too big for the world.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu