Huvudstadsbry | Fria Tidningen

Krönika


Stefan Bergmark
  • Stefan Bergmark skriver att Stockholmscentreringen har mött så lite motstånd, att huvudstaden till och med försökt utöka sina anspråk till grannländerna.
  • Sveriges National-Drottninggata?
Fria Tidningen

Huvudstadsbry

Som norrlänning bosatt i Skåne är det förmodligen få i Stockholm som tar mina åsikter om huvudstaden på allvar. Om jag dessutom erkänner att huvudanledningen till att jag för femton år sedan flyttade till Malmö, en stad jag tidigare aldrig ens hade besökt, inte handlade om jobb eller kärlek utan att det berodde på att jag absolut inte ville hamna i huvudstaden så anser väl stockholmarna min trovärdighet vara obefintlig.

Men jag tror att de flesta svenskar, majoriteten av oss bor ju utanför huvudstaden, delar ett slags självklar ”utifrånblick”. Att exempelvis våra riksmedier behandlar huvudstadens lokalnyheter som nationella angelägenheter är inte något som förvånar oss som bor ”på landet”, det vill säga någon annanstans i Sverige än i Stockholm. Ofta är detta rätt så irriterande men i nio fall av tio biter vi ihop. En vill ju inte framstå som gnällig lantis. Men som bekant försvinner inte det onda bara för att man blundar...

Sedan fyra år tillbaka har vi en språklag som säger att svenska ska kunna användas inom alla samhällsområden. Med anledning av den JO-anmäldes Stockholms stad för ett par år sedan för sin engelska slogan ”The Capital of Scandinavia”. Men frågan är om devisens påstående inte är värre än att den uttrycks på utrikiska. Man kan se det som att stockholmscentreringen under senare år bjudits så lite inhemskt motstånd från oss ”lantisar” att huvudstadschauvinisterna med sin slogan nu försökte utöka sina anspråk till grannländerna.

Hur som helst. Titeln ”The Capital of Scandinavia” har i marknadsföringen av Stockholmsregionen understötts av tre påståenden om att den svenska huvudstaden skulle vara så väl Skandinaviens ”naturliga mittpunkt” som ”ekonomiska centrum” samt mest ”tongivande kulturstad”. Att Stockholms anspråk var på utrikiska hade inte JO några synpunkter på men givetvis accepterade inte danskarna och norrmännen påståendena och som slogan har väl titeln nu mer eller mindre självdött.

Allt oftare betonas förledet ”national-” kring olika byggnader. Nationalmuseum heter institutionen på Blasieholmen och eftersom det är landets största konstmuseum så är väl namnet rimligt. Men varför tjata om exempelvis nationalarena och nationalscen? Landslaget spelar ju inte alla sina hemmamatcher på Friends Arena och Dramatens pjäser direktsänds inte på tv.

Liksom Nationalmuseum så är Öresundsbron störst i sitt slag och dessutom knyter den ju nationen till kontinenten. Men visst skulle det låta löjligt om vi därför började kalla den för ”Sveriges nationalbro”? Nej, det allt vanligare användandet av ”national-” verkar i första hand betyda att verksamheten helt enkelt är förlagd till huvudstaden. Och vi som bor i den svenska ”landsorten” accepterar det lika blint som att det finns ett sextiotal drottninggator i Sverige men utan att nämna ortsnamn så kan gatunamnet bara betyda ett specifikt shoppingstråk. Sveriges National-Drottninggata borde den kanske kallas.

ANNONS

© 2022 Fria Tidningen