• Den kulturella medelklassens koder är svårknäckta för personer ur lägre samhällsklasser, skriver Ida Ali Lindqvist.
Fria Tidningen

Krönika: Medelklassen skapar avstånd till konsten

Är kulturen verkligen till för alla? Ida Ali Lindqvist går på vernissage och ser klassmarkörer överallt.

Nu sitter jag här och försöker författa en krönika. En kulturkrönika. Här finns massa idéer på lager. Jag börjar skriva. Raderar. Skriver om. Raderar. Efter någon timme får jag nog. Jag inser att mitt klassförakt mot mig själv begränsar mig.

Jag är inte uppvuxen i en familj där konsumtion av ”finkultur” har varit en del av vardagen. Jag är inte uppvuxen med att vid middagsbordet få frågan ”Vad läser du nu för spännande bok, Ida?”. Om frågan hade ställts så hade nog svaret landat på serietidningen Buster, där favoriten hette Benny Guldfot.

I vuxen ålder har jag försökt förstå begreppet kultur och även hört talas om ”kulturens gynnsamma verkan”. Men för vem är den gynnsam? Eller rättare sagt, vem upplever att den är gynnsam för en själv? Oavsett svar så känner sig min kropp inte trygg när jag rör mig i olika kulturella sammanhang där medelklassen står som värd.

Tankarna vandrar till olika tillfällen då jag med osäkra steg tagit mig iväg till vernissager. Plötsligt står jag där med ett vinglas i handen, stirrar på olika föremål och förstår ingenting. Sneglar åt höger och vänster. Ser de andra nicka mot objekten, peka på en tavla, diskutera och spekulera. Jag smuttar på vinet, som jag helst av allt vill svepa. Min kropp känner sig obekväm och tankarna skriker: ”Snälla Ida, sluta stå här och verka beläst”.

Som om det inte vore nog ställer sig en kvinna vid min sida och säger: ”visst är det en fantastisk vernissage”. Jo, ja, svarar jag medan jag tittar med djup blick på strecken och prickarna framför mig och undrar i mitt stilla sinne vad det är för kladd jag har framför mig.

Jag försöker vant röra mig vidare till nästa tavla. Till min förskräckelse följer kvinnan efter och utbrister: ”Och den här säger sååå mycket!”. Herregud tänker jag, medan jag i nästa andetag hör någon säga: ”Ja, den griper verkligen tag på något sätt.” Denne någon är tydligen jag.

Nu kanske ni undrar varför Ida Ali Lindqvist alls befann sig på denna plats. Svaret är att jag titt som tätt blir inbjuden av fantastiska vänner och bekanta till olika kulturella sammankomster och jag brukar ofta tacka ja. Ett annat svar är att jag på riktigt vill förstå tjusningen med till exempel konst, men sällan lyckas. För min föreställning om konst är den konst som finns inom ”finkulturen”. Det finns klassmarkörer i kulturen som handlar om att medvetet skilja ”bildade” från ”obildade”. Att på andras bekostnad tala ett språk som bara förstås av en del, för att få andra att känna sig små.

Några har fångat min uppmärksamhet. Som Elisabeth Ohlson Wallin. Med sin konst visar hon ett Sverige bakom den falska självbilden av ett fantastiskt land. Ett naket Sverige, men utan att skriva oss på näsan. Och som hon gör det. Hennes senaste bok Ack Sverige, du sköna är så brutalt vacker att den inte borde lämna någon oberörd. Detta kan jag relatera till, det väcker känslor och tankar som får mig att vilja dyka djupare i mig själv och fortsätta utforska min existens i en samhällsutveckling som skrämmer mig.

I skrivande stund känns uttrycket ”kulturens gynnsamma verkan” mer begriplig. För visst kan en konsumera kultur där ens kropp känner sig bekväm. Att gå på en spelning på Globen eller lyssna till ett samtal om Israels folkmord i Gaza är självklart också kultur. Frågan handlar mer om vilken kultur som räknas. Som i alla institutioner är exkluderande koder där människor inte möts ett stort problem.

För när den många gånger kulturella medelklassen sätter agendan för vad som är ”finkultur” respektive ”fulkultur” går vi miste om olika livserfarenheter. Här handlar det återigen om att maka på sig och bereda plats. Men för det krävs ett mod att släppa kontrollen. Tvinga sig att hänge sig åt ovissheten. Och det har väl aldrig varit den kulturella medelklassens starkaste sida.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Årets bästa kultur

Vad gjorde 2017 till ett bra kulturår? Landets Fria listar sina favoriter bland musik, böcker och filmer.

Landets Fria

© 2024 Fria.Nu