Sexualiserat våld och förtryck är också en klassfråga | Fria Tidningen

Debatt


Jessica H. Jönsson
Fria Tidningen

Sexualiserat våld och förtryck är också en klassfråga

Lagstiftning mot sexualiserat våld är viktig, men hjälper knappast i en tid där socioekonomiska klyftor växer. En seriös feministisk politik måste inkludera kampen för ett mer jämlikt samhälle där alla får samma rättigheter och möjligheter oavsett klass, etnicitet och andra diskriminerande kategorier, skriver Jessica H. Jönsson, doktor i socialt arbete vid Mittuniversitetet.

När valet når sin slutspurt försöker politiska partier locka väljare med nya löften. Alliansen har intresserat sig för frågan om våldtäkt och beslutar att utreda en samtyckeslagstiftning i våldtäktsfall. Förändringar i sexuallagstiftningen gjordes redan för drygt ett år sedan kring sexuella övergrepp som utvidgar bland annat bestämmelsen om våldtäkt, vilket leder till att flera fall av sexuella utnyttjanden kriminaliseras som våldtäkt.

”Att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp förutsätter ett starkt och väl fungerande straffrättsligt skydd”, sade justitieminister Beatrice Ask då (4 feb 2013). Trots positiva inslag i skärpning av lagen, är övertron på att ökad kriminalisering skulle leda till att sexualiserat våld och förtryck förebyggs och bekämpas naiv.

Den specialisering och kriminalisering av sociala problem i brist på förebyggande och långsiktiga insatser som präglar vår tid är bisarr. Många politiker, experter och specialister som är påverkade av den nyliberala föreställningen om världen och verkligheten, löser upp sambandet mellan olika företeelser, isolerar dem från varandra och hindrar oss på så sätt från ökad förståelse och kunskap om sociala problem och om hur de skulle kunna avhjälpas.

Sexualiserat våld och förtryck mot kvinnor är ett globalt socialt problem som har diskuterats i otaliga globala utvecklingsstrategier och utgör en av de viktigaste frågorna för FN:s globala utvecklingsmål. Jämställdhet kan inte ses som enbart en fråga om relationer mellan abstrakta män och kvinnor som två väsenskilda kategorier.

Ojämställdhet skapas inte av alla män mot alla kvinnor, utan av socioekonomiska, politiska och kulturella ojämlikheter som förstärks av den ojämna maktfördelningen i alla samhällen oavsett geografisk hemvist. Jämställdhet kan inte isoleras från individens klass och etnicitet bland andra faktorer som påverkar varje individs möjligheter till ett bra liv. Detta förutsätter en medvetenhet och förståelse för komplexiteten bakom sådana ojämlikhetsskapande mekanismer och maktrelationer bortom politikers och politiska partiers omedelbara kamp om makten.

Men hur tas egentligen sådana perspektiv in i den aktuella debatten?

Nästan alla politiska partier kallar sig för feminister och är antingen försvarare av en ”feminism utan socialism” eller en ”feministisk antirasism”. Vad som är gemensamt för dessa partier är att de utgår från ett individualistiskt perspektiv där frågan om klass ignorerats och sparkats åt sidan. Det verkar som att vara feminist och individualist är det enda effektiva sättet att göra sig hörd i den feministiska debatten och hamna i den offentliga och politiskt korrekta debattens rampljus.

Det har från forskningens håll för länge sedan konstaterats brister i att använda isolerade kategorier som kön, klass och etnicitet för att förklara komplexa sociala relationer och företeelser. En kritisk granskning av olika maktrelationer och deras intersektion måste vara grundläggande för att förebygga och bekämpa sociala problem som sexualiserat våld och förtryck mot kvinnor på global och lokal nivå.

Trots detta hör man ofta hur sexualiserat våld och förtryck kulturaliseras och sägs bero på vissa länders och människors förtryckande kulturer, deras bristande utveckling och modernisering eller så betonas på ett selektivt sätt en könsmaktsordning, producerad och bevarad av män, som förklaring till ojämlikhet. Inkludering av klasstillhörigheten av både män och kvinnor i analysen av ojämställdhet och förekomsten av sexualiserat våld lyser med sin frånvaro i debatten. Kvinnor som offer för sin biologiska kvinnlighet och män som förövare av sin biologiska manlighet utgör grunden i en reduktionistisk debatt som ignorerar hur världen är beskaffad och hur individen påverkar och påverkas av socioekonomiska, politiska och kulturella villkor som utgör grunden för våra handlingar.

Det förnekas oftast att det finns något samband mellan människors socioekonomiska positioner och deras identiteter och man ser förtryck som något individuellt som inte har någon objektiv grund i samhällets strukturer. Men är det inte så att kvinnors klasstillhörighet påverkar risken för att bli utsatt för sexualiserat våld?

Vi måste ta steget utanför den förklaring som gör alla män till potentiella våldtäktsmän och alla kvinnor till potentiella offer som hindrar oss från att se de socioekonomiska och kulturella faktorer som leder till sexualiserat våld och förtryck. Vi måste se att patriarkialismen fungerar olika för olika kvinnor. Den drabbar inte alla kvinnor lika. En feminism som i sin iver förklarar allt förtryck enligt könsmaktsordningen gör en björntjänst åt alla de kvinnor som utsätts för sexualiserat våld och förtryck både globalt och lokalt.

En feministisk kamp som gynnas av en politiskt korrekt global feminism som livnär sig på global rasism mot ”de andra” förtrycker många kvinnor med invandrarbakgrund och ignorerar förekomsten av rasism. Det samma gäller överklass-feminister som i sin iver att få bättre positioner i samhället genom kvotering i styrelser för stora företag ignorerar många fattiga kvinnors begränsade möjligheter till att bekämpa arbetarklasspatriarkalismen.

Klassperspektivet är oerhört viktigt för att förstå alla former av patriarkalt förtryck inklusive sexualiserat våld. Kvinnliga undersköterskor är mer utsatta än kvinnliga läkare, kvinnliga servitriser mer utsatta än kvinnliga restaurangägare, fattiga kvinnor på landsbygden i krig och konflikt mer utsatta än kvinnliga FN-anställda i staden och barnflickor mer utsatta än både de flickor de tar hand om och dessa flickors mammor.

Om kriminalisering skulle lösa sociala problem så skulle de länder som har starkare lagar mot kriminalitet inte ha några sociala problem alls. Lagstiftning mot sexualiserat våld är viktig, men hjälper knappast i en tid där socioekonomiska klyftor växer och rasismen breder ut sig. En seriös feministisk politik måste inkludera kampen för ett mer jämlikt samhälle där alla kvinnor, och män, får samma rättigheter och möjligheter oavsett klass, etnicitet och andra diskriminerande kategorier.

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2020 Fria Tidningen