Recension


Utställning
Cykel
Var Arkitektur- och designcentrum, Stockholm När t o m 5 okt

  • På två hjul mot ett hållbart samhälle.
  • Alla möjliga och omöjliga cykelmodeller visas nu på Arkitektur- och designcentrum.
  • Den så kallade säkerhetscykeln från 1890-talet.
  • Liggcykel från 1980 av Veryday.
Fria Tidningen

Cykeln är nyckeln till framtiden

Cykelutställningen på Arkitektur- och designcentrum kan bli en väckarklocka för politikerna, skriver Kristian Borg.

Jag hoppar på min röda Mirage och sätter kurs mot Skeppsholmen. Men först ska några gamla kassar spel och böcker lämnas till återanvändning. Jag hänger dem på styret och ler nöjt där jag susar fram på Hornsgatan. Humöret solkas inte ens när kassens handtag går av och spelen faller i backen. Jag är precis utanför Stadsmissionen.

I andra delar av världen har cykeln inte alltid så triviala användningsområden. För de som bor på en fattig landsbygd kan cykeln öka rörligheten och faktiskt förändra livet. Ja till och med rädda liv; hjälpa en läkare att komma fram i tid, exempelvis. Men det lilla faktum att det går att lasta fyra gånger så mycket vikt på en cykel som armarna kan bära är lika relevant där som här.

Arkitektur- och designcentrums pågående satsning Cykel är en genial utställning som lär dig allt du inte visste att du ville veta, eller trodde att du behövde veta, om det vanligaste fordonet i världen. Som att 1891 är första gången ordet trycks på svenska eller att tävlingscyklister har en kategori som heter Hors catégorie. Den används om de allra högsta bergen – bergen bortom klassificering. Jag lär mig om liggcyklar, bilcyklar, tandemcyklar, bambucyklar, hopfällbara cyklar, tävlingscyklar, stadscyklar och postcyklar.

Och nog för att det är kul att gräva där man står; fascineras av modeller som Origo, Express, Z-cykeln, Strida och Gripen. Jag skrattar åt gamla reklamaffischer som kopplar ihop ljushyad hälsa med cykeln, skakar på huvudet åt att "damridning" på velocipeden en gång i tiden uppfattades som ett hot i tävlingssammanhang och förvånas av hur lite en svensk damcykel egentligen förändrats på 100 år. Men allra mest fascinerande är ändå det globala perspektivet.

Kvarn, vattenpump, mixer – bara fantasin sätter gränsen för cykelns möjligheter. Efter att det guatemalanska inbördeskriget upphörde 1996 behövde byborna i San Andrès få en förbättrad livssituation. Nu återanvänder företaget Maya Pedal gamla cyklar och ger dem nytt liv som "Bicimaquinas" – cykelmaskiner. Varken el eller bränsle behövs, bara pigga ben. Cykelkvarnen mal 500 kilo majs om dagen. Nöden är sannerligen uppfinningarnas moder.

Museets utskällda och av regeringen nyligen sparkade chef Lena Rahoult kan i alla fall lämna med flaggan i topp. Cykel är en underhållande utställning för alla åldrar och en fantastisk möjlighet att mötas över generations-, kultur- och andra gränser. En eloge också för att ordet "trafikmaktordning" nu sprids till en större allmänhet. (Nätverket Planka använder det i en skrift med samma namn från 2011.)

Tilltalet i utställningen är också mer vågat än vanligt, man talar till exempel om att det "krävs politisk vilja" för att få en cykelvänlig stad: "För att bryta med bilsamhället måste politiken göra upp med en 70 år gammal cykelskuld." Det är uppkäftigt.

Cykel är en i högsta grad politisk utställning som utmanar kommun och regering med inspirerande exempel från cykelvänliga städer som Amsterdam, Hamburg, Köpenhamn, Guangzhou och Bogotá.

I Köpenhamn ska man ha en cykelandel på 50 procent om två år. Hamburg ska inom tjugo år helt eliminera bilbehovet i innerstaden. Vad är stockholmspolitikernas mål?

Fakta: 

En rad program arrangeras i anslutning till utställningen. Under Stockholms kulturfestival 12–16/8 kan besökaren smycka sin cykel, 2/9 hålls ett seminarium om framtidens cykelvänliga städer och 3–4/10 är det filmfestival om cyklar.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu