Turkiet begränsar yttrandefriheten | Fria Tidningen
  • Den 29 juni förra året arresterades Sarah Olsson på Taksim-torget i Istanbul då hon var där som frilansjournalist.
  • Poliser trycker tillbaka demonstranter under demonstrationer på Taksim-torget i juni 2013. 3,5 miljoner turkar tros ha deltagit i de protester som blossade upp runt om i landet i samband med de så kallade Gezipark-protesterna. 11 personer dödades och 8 000 skadades i protesterna.
Fria Tidningen

Turkiet begränsar yttrandefriheten

Precis ett år har nu gått sedan jag som frilansjournalist arresterades under protesterna på Taksim-torget i Istanbul. Situationen för journalister i landet har sedan dess fortsatt att försämras. Den turkiska regeringens försök att begränsa yttrandefriheten har under det gångna året också tagit sig nya extrema uttryck.

Den 31 maj i år rapporterade CNN:s korrespondent, Ivan Watson, från Taksim-torget i Istanbul med anledning av ett-årsjubiléet av massprotesterna. Mitt under pågående direktsändning dyker plötsligt poliser upp, knäar Watson i ryggen och arresterar honom. Han släpas iväg och häktas. Händelsen är signifikativ för hur journalister bemöts av myndigheterna i Turkiet. För nästan exakt ett år sedan greps jag själv på samma plats, då jag var där som frilansjournalist. Året som skiljer dessa två gripanden åt har varit ett år av ytterligare extrema inskränkningar av Turkiets yttrandefrihet under premiärminister Recep Tayyip Erdogans regering.

Det lugna torg som syns i bakgrunden på bilderna från CNN då korrespondenten greps i år såg annorlunda ut i slutet av juni 2013. De protester som då pågått i nästan en månad mot byggandet av ett jättelikt köpcenter ledde till brutala agressionsangrepp av polisen. Efter att jag i lite mer än en vecka bevakat demonstrationerna, där jag såg människor träffas av polisens gummikulor och barn ligga medvetslösa på marken av tårgasen, sattes ett abrupt stopp för min närvaro. Två civilpoliser slet hårdhänt tag i mig mitt under det brinnande kaoset på Taksim-torget och jag häktades tillsammans med elva turkar. Ivan Watson, släpptes som tur var redan efter en timme. Själv blev jag kvar i häktet i tre dagar innan jag släpptes och utvisades ur landet med ett ettårigt inreseförbund som följd, trots att jag befunnits oskyldig till alla anklagelser.

Totalt skadades 153 journalister och 39 arresterades under de så kallade Gezipark-protesterna. Ett antal utländska journalister och andra utlänningar som befann sig vid protesterna arresterades och utvisades också. Detta utgjorde en viktig del i ett noga uträknat politiskt spel av den turkiska regeringen. Protesterna skylldes på utländska uppviglare och det som till en början ignorerats helt av medierna började tas upp i form av bilder på gripna utlänningar och stenkastande ungdomar.

Arresterandet och utvisandet av utländska journalister under Gezipark-protesterna är bara en liten del i de turkiska myndigheternas försök att styra vad befolkningen ska få tillgång till för uppgifter. Vad som framför allt sker är att inhemska journalister arresteras och fängslas – enligt Kommittén för skyddandet av journalisters (CPJ) senaste rapport sitter 40 journalister fängslade i Turkiet och de rapporterar att Turkiet är det land som förra året fängslade flest journalister i världen. Under året har dock inte bara situationen för journalister förvärrats. Även extrema ingrepp för att begränsa yttrandefriheten har gjorts. I mars spärrades Twitter då ljudinspelningar för att avslöja korruption i Erdogans inre krets lades upp. Erdogan hotade också med att helt stänga ner sajten. Senare spärrades även Youtube på grund av ett videoklipp där högt uppsatta personer i regeringen och armén diskuterade en möjlig militäroperation mot rebeller i norra Syrien. I årets sammanställning av Reportrar utan Gränser över länders grad av pressfrihet hamnar Turkiet på plats 154 av 180.

Det inreseförbud jag förlades med för ett år sedan har nu nått sitt slut och jag kan fritt återvända till Turkiet för att fortsätta skriva om de brott som begås av turkiska myndigheter. Några som däremot inte har den möjligheten är de turkiska journalister som suttit fängslade i åratal och som när de kommer ut har ännu mer begränsade möjligheter att publicera sina vittnesmål. Om en månad är det presidentval i Turkiet och det finns en möjlighet att Erdogans regering byts ut. Om detta kommer att förändra situationen för yttrandefriheten i landet återstår dock att se.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

© 2022 Fria Tidningen