Företagen banade väg för TTIP | Fria Tidningen
Kristian Borg

Fördjupning


TTIP
Del 2: Så drivs avtalet igenom

  • Leif Johansson, ordförande i Ericsson och European Roundtable of Industrialists, har varit pådrivande i TTIP-avtalet.
Fria Tidningen

Företagen banade väg för TTIP

Fria skärskådar lobbyismen bakom frihandelsavtalet TTIP, som framställs som lösningen på krisen i EU och USA.

Efter påtryckningar från bland annat ideella organisationer har EU-kommissionen tvingats till större öppenhet kring det planerade frihandelsavtalet mellan EU och USA. I takt med att hemligstämplade dokument läckt ut har avtalet på allvar nått upp till ytan och börjat diskuteras. I andra delen av vår TTIP-serie tittar vi närmare på aktörerna bakom avtalet och med vilka medel det säljs in.

Lobbyism för transatlantiskt partnerskap

Från mitten av 1990-talet och framåt har storföretagare och högt uppsatta politiker från EU och USA haft regelbundna möten med syfte att harmonisera lagar och avskaffa handelshinder mellan sig. Transatlantic business dialogue (TABD) har varit verksamt med årliga konferenser sedan 1995, då gruppen bildades av USA och EU som en officiell ”rådgivningsorganisation”. TABD beskriver den första konferensen i Sevilla som en milstolpe, det var ”första gången den privata sektorn fick en officiell roll i att avgöra politiken i EU/USA”.

Jag läser meningen på TABD:s hemsida en gång till. Har jag förstått fel? På engelska heter det:

”As it was the first time that the private sector held an official role in determining EU/US public policy, the Seville conference signified a milestone in transatlantic trade relations.”

Där och då fick alltså den privata sektorn en officiell röst i EU:s politik. Men är inte den förda politiken för medborgarna att rösta om?

Corporate Europe Observatory (CEO) som granskar lobbyismen inom EU har beskrivit TABD som ”en störande allians mellan företag och regeringar”, en nyliberal lobbygrupp som lyckats sudda ut gränserna mellan demokrati och kapital. Transatlantic Business Dialogue består av ett sjuttiotal medlemsföretag som Investor, Siemens, Ericsson, Microsoft och Philip Morris. Med den oheliga alliansen föddes en ny form av beslutsfattande, där storföretag har ett ohälsosamt inflytande över politiken, menar CEO.

Efter 11 september 2001 hamnade TABD:s dagordning kring frihandel i dvala. Men under hela 2000-talet har det skett gradvisa närmanden mellan EU och USA och nu ser alltså en mer heltäckande liberalisering ut att kunna förverkligas.

Det är storföretagen och de tyngsta politikerna, genom bland annat TABD och plattformen Transatlantic Economic Council, som drivit på förhandlingarna. Lobbyrådet TABD hymlar inte om sin betydelse:

”We stand out as the only transatlantic business organization uniquely placed to provide one voice for EU and U.S. companies in the Transatlantic Trade and Investment Partnership.”

De officiella diskussionerna om TTIP började i juli 2013. Men redan i januari 2012 höll TABD ett möte på World Economic Forum i Davos för att diskutera visionen om ett stärkt partnerskap. Man konstaterar dock att det kommer att krävas något utöver det vanliga:

”Ett EU-USA-initiativ måste vara ambitiöst; 'bara handel' kommer inte att väcka den breda allmänhetens fantasi. Men ännu saknar det transatlantiska projektet tillräckligt politiskt kapital.”

Sedan går det snabbt och både politiskt och ekonomiskt kapital mobiliseras. I maj 2012 skriver TABD tillsammans med Business Roundtable och European Roundtable of Industrialists – tre organisationer som representerar de största och viktigaste företagen i USA och EU – ett brev till Barack Obama, Angela Merkel med flera politiker.

Färdriktningen är klar och nu är det bara för politikerna att agera:

”We now urge you to: (1) use the occasion of your coming together at the upcoming G8 meeting to meet on its sidelines to further these ongoing efforts to increase U.S.-EU trade, investment, and regulatory cooperation; and (2) intensify these efforts with the goal of framing and launching ambitious and comprehensive transatlantic trade, investment and regulatory negotiations by the end of this year.”

Leif Johansson, styrelseordförande för Ericsson och European Roundtable of Industrialists, är en av undertecknarna.

Nu kvarstår bara att visionen om frihandelns möjligheter ska sippra ner till allmänheten.

Starka svenska intressen

Den första svenska artikeln* om TTIP publiceras i Svenska dagbladets näringsbilaga i februari 2013. Det är en intervju med förre Electroluxchefen Hans Stråberg, en av Trans Atlantic Business Dialogues två ordföranden.

Industrin är uppenbart mycket nöjd med processen och TABD:s roll i förhandlingarna. I artikeln uppmanar Stråberg som EU:s företagsrepresentant fler svenska företag att gå med i TABD:

– Det är viktigt att inte bara sitta på läktaren, via TABD som är den officiella vägen in kan man aktivt påverka och få tillgång till förhandlarna själva. Alla är måna om att vi i industrin är en del i det här. Bättre än så här kan det inte bli, säger han till SvD.

Förhandlingarna beräknas vara klara redan i slutet av 2014 eller början av 2015. Ändå är avtalet relativt okänt bland allmänheten och någon valfråga har det inte blivit.

– Förhandlingarna måste fortskrida i konstruktiv anda utan några onödiga uppehåll, säger handelsminister Ewa Björling under ett seminarium på Utrikesdepartementet den 30 april.

Konsten att få som man vill

Corporate Europe Observatory har läckt den PR-strategi som EU-kommissionen tagit fram för att få allmänheten att ”köpa” avtalet. Man menar att ”stark politisk kommunikation” är nödvändig. Inget annat avtal har mött lika mycket motstånd på ett så tidigt stadium och man måste därför få allmänheten att förstå att det handlar om tillväxt och jobb, inte om att underminera existerande lagar kring exempelvis miljö och hälsa, skriver EU-kommissionen i november 2013.

Budskapet återkommer i en mängd dokument som EU och nationella regeringar har producerat om avtalet sedan dess. Det är ingen fara. Det är ett missförstånd och en myt att demokrati och miljö kommer att påverkas.

Konkret ska opinionen vinnas genom ett riktat kommunikationsmaterial som sprids i alla kanaler, inte minst sociala medier. Man ska kommunicera med allmänheten genom ett twitterkonto för att ”multiplicera” det positiva budskapet. På @EU_TTIP_team bemöter förhandlarna kritiska argument, berättar var processen befinner sig för närvarande och länkar till nya dokument i förhandlingarna. Den 14 maj publicerades till exempel EU:s position i förhandlingarna kring kemikaliefrågan. EU:s långtgående kemikalieavtal Reach kommer absolut inte att påverkas av TTIP, lovar man – något som flera miljöorganisationer har varnat för tidigare.

Twitterkontot är ett led i att göra processen mer transparent än tidigare. För att undvika kritik om att processen är hemlig har kommissionen tagit informations- och kommunikationsaspekterna på allvar och pumpar ut dokument som aldrig förr. Ett annat sätt är att låta företagare, ideella organisationer och investerare tycka till i allmänna rådfrågningar. Underlaget ska fungera som en guide i processen. EU-parlamentet ska också rådfrågas oftare än i vanliga fall, lovar man. I Sverige hölls ett SVT-sänt seminarium i slutet av april där UD bjöd in företagare och organisationer att diskutera frågan.

I januari tillsattes också en grupp rådgivare som representerar olika sektorer, exempelvis fackliga frågor, miljö, ekonomi och hälsa. Tom Jenkins från europeiska fackföreningsorganisationen, Pekka Pesonen från jordbrukslobbyn Copa-Cogeca och Pieter de Pous från European Environmental Bureau (där Naturskyddsföreningen ingår) är några av rådgivarna.

Av gruppens 14 medlemmar kommer sex från industrin och dess lobbyorganisationer (tjänstesektorn, kemiföretagen, jordbruksindustrin, bilindustrin, livsmedelsindustrin och textilindustrin), en från banksektorn, två från facket, två från miljörörelsen, en från folkhälsorörelsen och två från konsumentrörelsen.

Av protokollet från gruppens första möte den 25 februari framgår att gruppens makt är högst begränsad. Vid det tillfället verkar i alla fall rådgivarna inte ha haft mycket mer information än gemene man:

”Ordföranden förklarade att kommissionen redan hade tillgängliggjort ett antal ståndpunkter och andra förklarande dokument på GD Handels TTIP-hemsida, och mer bör vara tillgängligt inom kort. Han tog också upp på vilka sätt han hoppades ordna tillgång till relevanta dokument för gruppen framöver, till exempel via en säker läsesal.”

Frågan är om ansatserna till öppenhet bara är en del i en PR-strategi som syftar till att få allmänheten med på noterna för ett elitprojekt som drivs lika mycket av icke folkvalda företagare som av toppolitiker. Handelsminister Ewa Björlings anförande under seminariet på UD är avslöjande i sin naivitet. Här är det tydligt att TTIP inte främst är till för medborgarna:

– För att Sverige i framtiden fullt ut ska lyckas skörda frukterna av globaliseringen så behöver vi se till att underlätta för företagen i deras verklighet. Och det är just i det avseendet som TTIP är så viktigt. Ett modernt, ambitiöst och heltäckande partnerskapsavtal mellan EU och USA har potential att erbjuda företagen betydligt bättre tillväxtmöjligheter.

Att storföretagen prioriterats i processen framgår också i en undersökning från CEO i september 2013. Av EU-kommissionens 130 möten med olika intressenter var 119 med storföretag och deras lobbyorganisationer. Om avtalet nu är så bra för alla, kan man också fråga sig varför lobbygruppen TABD anser sig behöva åka på turné i USA för att ”undervisa företag, medier, akademiker, politiker och allmänhet” i TTIP.

Fakta: 

*Enligt sökning på ”TTIP” via mediearkivet Retriever.

Rekommenderade artiklar

EU:s nya eldorado

Val 2014

Vår tids dröm om oupptäckta rikedomar stavas TTIP. Kristian Borg tittar närmare på tre centrala argument för frihandelsavtalet.

I Joe Hills fotspår

Skivdebuterande Lovisa Samuelsson om musikerrollen, låtskrivandet, EU-valet – och sin berömda släkting.

Kommentar: Kulturboom i halvtid

Kulturen får mer pengar i regeringens höstbudget. Med två år kvar till valet vill alliansen visa väljarna att man inte är kulturfientlig. Samtidigt genomsyras satsningarna av en nyttosyn på kultur, skriver Kristian Borg.

© 2020 Fria Tidningen