Under ett valår blir partiernas kommunikationsstrategier viktigare. Affischen är ett billigt sätt att synas, men den har stark konkurrens av nätet och mer nyskapande metoder.

Marie Antman, kommunikationschef för Vänsterpartiet, berättar att partiet inte har någon särskild paroll under första maj eftersom det är valår.

­– I år är första maj en del av valrörelsen så parollerna är ”inga vinster i välfärden” och ”inte till salu”. Det finns en centralt framtagen affisch som det är meningen att alla ska använda, men de stora distrikten brukar göra egna också, om de vill tala om vad det är för musik till exempel.

Affischen och dess utformning har viss betydelse för deltagandet, tror Marie Antman.

– I grunden får man se affischen som vilken kommunikationsform som helst. Det är viktigt hur människor uppfattar en inbjudan, om det känns lockande och modernt.

Vad utmärker en bra paroll?

– Att den är lättillgänglig, slagkraftig och att människor förstår den. Och att den kan fungera på många sätt. ”Inte till salu” kan användas om bostäder, välfärd med mera. Den måste vara användbar även på det lokala planet och förmedla att det här är det viktigaste i vår politik i år.

Marie Antman tror att affischen förlorar alltmer mark i och med internet.

– Den har säkert mycket mindre betydelse i dag. Det är så många arrangemang som sprids bara via sociala medier. Det har ändrats mycket bara de senaste fem åren.

En forskningsrapport om första maj-deltagande från Göteborgs universitet 2013 (”Vem demonstrerar på första maj?”) visar dock att affischerna så sent som 2012 kunde fylla en funktion för många. Nära 15 procent av demonstranterna i SAP:s och LO:s respektive Vänsterpartiets tåg i Stockholm uppgav att ”annonser/flygblad/affischer” var informationskällan till demonstrationen.

Marie Antman menar att det är för tidigt att dödförklara affischen.

­– Det finns ju grupper som inte har tillgång till sociala medier eller ens datorer. Och en del kanske blir mer nyfikna på ett budskap man ser på stan. Människor har olika sätt att ta till sig information.

– Vi kommer inte att säga nästa år att ”nu gör vi inga affischer alls”. Dit är det långt kvar. Men affischer används framför allt i valsammanhang och vid första maj.

Erik Stenlund-Gens från Stockholms LS demokommitté är precis ute och affischerar när jag når honom. Årets paroll ”arbetare utan gränser” ska kommunicera att solidariteten är gränslös och att arbetare måste hålla samman under trycket av högerextrema framgångar i Europa. Han menar att Syndikalisterna borde affischera mer.

– Vi har pratat om att bygga upp en affischeringskultur och gå ut åtminstone varannan månad. Begreppet syndikalist är inte så känt. Om det flashar upp en gång per år så lägger man det inte på minnet.

Affischer och sociala medier är dessutom olika typer av kommunikation, en affisch kan man stanna upp vid och betrakta länge.

– Affischering är också ett sätt att ta plats i det offentliga rummet, det är en politisk handling i sig, säger Erik Stenlund-Gens.

Feministiskt initiativ har ingen särskild första maj-affisch men deltar i lokala tåg med egna paroller och affischer. Till valrörelsen har man tagit fram kampanjen ”Ta plats”, med paroller som ”Sätt feministerna på plats i maktens rum”.

– Vi leker lite med orden och vill ta plats både i det offentliga rummet och i maktens rum, säger Sofia Karlsson, pressansvarig.

FI använder dock inte bara traditionella metoder för att synas och höras. I vad som kan beskrivas som gerillamarknadsföring har aktivister nyligen placerat ut rosa stolar i olika städer för att uppmana folk att ”rösta rosa”.