Replik: ”FI är en del av den globala rättviserörelsen” | Fria Tidningen

Debatt


Veronica Svärd och Kenneth Hermele (FI)
  • Sjuksköterskor på Karolinska strejkade för högre lön 2008. Klassperspektivet finns med när FI driver frågan om att höja lönerna i de sämst avlönade branscherna – de kvinnodominerade, skriver Veronica Svärd och Kenneth Hermele.
Fria Tidningen

Replik: ”FI är en del av den globala rättviserörelsen”

Vi lyfter de grupper som arbetarrörelsen inte prioriterar, skriver Veronica Svärd och Kenneth Hermele, riksdagskandidater för Feministiskt initiativ, i ett svar på Arash Hakimnias inledare i Fria Tidningen den 16/4.

I Arash Hakimnias kritiska inledare om Feministiskt initiativ den 16/4 ställer han intressanta frågor om partiets bärkraft. Det är särskilt två frågor vi har tagit fasta på och vill svara på. Den första frågan handlar om huruvida den feministiska rörelsen är tillräckligt stark för att bära in FI i parlamenten, och den andra berör vår politik kring det ekonomiska systemet.

Att såväl de feministiska som de antirasistiska rörelserna har växt starkt de senaste månaderna har nog inte undgått någon. Rörelserna är sammanflätade, stärker varandra, det är det som gör dem starka. Slagordet ”Ut med rasisterna – In med Feministerna!” som fått stor spridning sammanfattar ganska väl vad vår rörelse handlar om: en beslutsam feministisk antirasistisk rörelse som vägrar acceptera fascism, rasism, sexism och homofobi. Alla i den här brokiga rörelsen är naturligtvis inte hängivna just FI, men allt fler – vilket börjar synas i opinionsmätningarna.

Vi närmar oss en intersektionell rörelse i Sverige, en rörelse som förenar de olika motståndsrörelserna. Det sker inte över en natt. Det kräver tålmodigt arbete, en ökad medvetenhet och mycket folkbildning. FI tog fajen för hbtq-personers rätt att sitta i politikens mitt och ta problemformuleringsprivilegiet, alltså rätten att själv definiera problemen redan 2005, och i år blev det rasifierade kvinnors tur att ta plats på listorna till Europaparlament och riksdag.

Den romska aktivisten Soraya Post toppar FI:s lista till Europaparlamentet, vi vill att hennes röst för romer och andra diskriminerade grupper i Europa ska ljuda högt och utgöra ett motstånd mot den fascistiska anstormningen. Fascismens framfart i Europa och i Sverige måste hejdas nu, innan det är för sent. Det är en vår tids största hinder för en framtid som är inkluderande, anti-rasistisk och anti-diskriminerande.

Hakimnia skriver att FI som tar så modiga grepp inom feminism och antirasism är förvånande tyst när det kommer till klass och kritik av det ekonomiska systemet. Det stämmer att vårt program inte är helt utvecklat än när det gäller dessa frågor, men frånvarande är de inte.

Även om vi inte alltid talar i klasstermer är vår politik formulerad mot bakgrund av en klassanalys, i samspel med genus, hbtq och antirasism. Klassperspektivet finns med när vi driver frågan om att höja lönerna i de sämst avlönade branscherna (de kvinnodominerade), vill höja pensionerna för kvinnor (hälften lever under fattigdomsnivån) eller när vi kräver att papperslösa ska ha rätt till välfärden på samma villkor som andra och att vi dessutom vill välkomna alla som vill komma till Sverige. Eller när vi strider för att ingen ska vara förvisad till ett liv utanför arbetsmarknaden eller att leva under fattigdomsgränsen för att den har ett funktionshinder.

Vi talar om fattigdom och marginalisering utifrån ett intersektionellt perspektiv och lyfter de grupper som arbetarrörelsen inte prioriterar.

Bakom ligger en insikt om att klassamhället i dag inte ser ut som det gjorde för hundra år sedan. De relativt få manliga arbetarna i industrin har ofta bättre villkor (både lön och arbetsmiljö) än tjänstesektorns många kvinnor, utlandsfödda sämre villkor än i Sverige födda och migranter är mer utsatta än fastboende. Intersektionalitet hjälper oss att se hur det nya klassamhället ser ut.

Även FI:s kritik av det ekonomiska systemet behöver utvecklas. Det handlar om att ändra balansen mellan politik och marknad, att rama in marknadsekonomin med lagar och regelverk så att den spekulativa kapitalism som vi haft de senaste årtiondena kan stävjas.

Här tar FI hjälp av de utomparlamentariska rörelser som under decennier drivit ett arbete för en bättre fungerande global kapitalism. Precis som vi är en del av en bred feministisk rörelse deltar vi i det arbete som den globala rättviserörelsen, från Jubel till Attac, bedriver för en global kapitalism med ett mänskligt ansikte. Med redan i dag driver vi frågor om globala skatter, skuldavskrivning för djupt skuldsatta länder i Syd och i Europa, om att företag ska tvingas följa internationell rätt och ta ansvar för sina underleverantörer när det gäller mänskliga rättigheter och miljö liksom att öppna skatteparadis och ta hem de biljoner kronor som undandragits skatt.

Vi håller således med Arash Hakimnia om att det utomparlamentariska arbetet är viktigt, FI är ju ett barn av flera sådana rörelser. Men det är först när det uppstår ett samband mellan de utom- och de inomparlamentariska krafterna som verklig förändring sker. Det är därför det är så viktigt att ett feministiskt och systemkritiskt parti kommer in i den parlamentariska maktens rum.

Vi vet förstås att det finns andra mäktiga rum dit vi inte har tillträde – aktiebolagens, pensionsfondernas, bankernas styrelserum – men utifrån en plats i riksdagen har vi bättre möjligheter att tillsammans med folkrörelser och utomparlamentariska grupper göra världen bättre.

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen