EU-federalisterna som blir valda bryr sig inte ett dugg om valdeltagandet, bara de får sina positioner. Richard Corbett, brittiska Labour, en av de värsta EU-federalisterna som har suttit i EU-parlamentet, valdes 1996 i ett fyllnadsval i en fattig del av Liverpool med 11,3 procents valdeltagande. Han kämpade för att EU skulle ta över allt och vägrade lyssna på en mycket EU-skeptisk opinion i sitt land. 2009 förlorade Corbett sitt mandat till en extremist. Det gick alltså bara från en dålig situation till en än värre.

I Slovakien har man i de två EU-parlamentsval som hållits haft valdeltaganden under 20 procent. De slovakiska EU-parlamentarikerna röstar lika glatt för ökad EU-överstatlighet som de flesta andra i EU-parlamentet.

Generellt sett har många som sitter i EU-parlamentet åsikten att EU-kritiker kan stanna hemma och inget har i Bryssel att göra. De anser att det ska vara en tummelplats för dem som vill bygga Europas Förenta Stater. Röstbojkotter är de bara tacksamma för ty då kan EU-federalisterna bygga åsiktsmonopol.

Det enda sättet att ständigt påminna EU-federalisterna i EU-parlamentet om att de är politiskt dödliga och kan petas i nästa val är genom att rösta in EU-kritiker i EU-parlament. Då finns det politiska konkurrenter som kan påminna EU-federalisterna dagligdags att de inte har folken med sig när de kräver till exempel direkt EU-beskattning av medborgare och företag.

I årets val kan vi bara se två rumsrena alternativ som är öppet skeptiska till hur EU-institutionerna fungerar – Junilistan och Vänsterpartiet. Tillsammans täcker de, utan att behöva konkurrera med varandra, en ganska stor del av den demokratiska vänster-högerskalan. EU-kritikers röster behövs i EU-valet och dessa väljare bör titta närmare på dessa två ovannämnda alternativ om de verkligen vill motarbeta EU-superstaten och verka för en kritisk genomlysning av vad EU-institutionerna verkligen håller på med.