• Alliansen har länge haft ett högre förtroende än Socialdemokraterna när det gäller att sköta landets ekonomi men nu rycker de undan mattan för hela den verklighetsbeskrivning de byggt sin politik på, skriver Anders Nordström.
Fria Tidningen

Analys: Alliansen motarbetar sig själv

I åtta år var lägre skatter svaret på de flesta samhällsproblem. Men i sista stund vänder Alliansen helt och går till val på skattehöjningar och mer pengar till skolan. Det är djärvt, men kommer knappast att fungera även om det sätter S-strategernas nerver i dallring.

Det slår aldrig fel. Drygt ett halvår före valet spänner sittande finansminister blicken i skyn och skådar bättre tider, en ”vändpunkt”, ”uppgång” eller ”ljuset i tunneln”. Anders Borg är inget undantag, ”omslag” är hans bidrag till ordlistan.

Men han går längre än föregångarna, hans ”omslag” gäller inte bara konjunkturen utan bärande delar av den ekonomiska politiken. Ut åker löften om fler jobbskatteavdrag och lägre arbetsgivaravgifter, in kommer höjda punktskatter och löften om budgetöverskott. Allt motiverat med att undvika överhettning och inflation när ekonomin förväntas ta fart.

Haken med den beskrivningen är att ingen tror på den. Även annars lojala bankekonomer gör tummen ner. Och det med rätta, Sverige har åtta procents arbetslöshet, istället för inflation faller priserna och näringslivet har ledig kapacitet som räcker till två procents högre BNP. Det är inte en ekonomi som behöver kylas av.

Den verkliga förklaringen till ”omslaget” är valpanik. Opinionsmätningarna är sedan länge katastrofala, men ett ess har funnits kvar i rockärmen. Alliansen har haft högre förtroende än Socialdemokraterna när det gäller att sköta landets ekonomi. Men så händer något, S-strategin att nöta in att välfärd är viktigare än fortsatta skattesänkningar och att underskott i budgeten visar att alliansen missköter finanserna fungerar. Anders Borgs förtroende vittrar.

Vad göra? Svaret blir en u-sväng. Vrid vapnen ur ”sossarnas” händer genom att låta lite mer som de, nej till fler sänkta skatter och mer pengar till skolan. Och så kör hårt på Fredrik Reinfeldt som erfaren regeringschef, de rödgrönas brist på gemensamt program och låt Anders Borg återta rollen som trygg kassaförvaltare à la Gunnar Sträng. Det har fungerat förr, men går det nu?

Troligen inte, för vad Alliansen gör är inget mindre än att rycka undan mattan för hela den verklighetsbeskrivning de byggt sin politik på. Det finns ingen motsättning mellan välfärd och sänkta skatter, sa de. Men varför då höja skatter för att kunna satsa på skola och omsorg? Jobbskatteavdragen är det vassaste vapen vi har mot arbetslöshet, sa de. Men varför då överge löftet om ett sjätte jobbskatteavdrag trots att arbetslösheten är högre än när Alliansen tillträdde år 2006?

Plötsligt står Alliansen på den rödgröna planhalvan och beskriver de politiska vägvalen så som oppositionen länge har gjort. Det märker väljarna, och det inger inte förtroende.

Så då är det gem, set och match till Socialdemokraterna? Inte helt säkert. Efter löftet att inte röra det femte jobbskatteavdraget har partiet drygt 20 miljarder kronor mer än Alliansens höstbudget att spendera på vård, skola och omsorg. Det motsvarar bara en dryg procent av de samlade offentliga utgifterna. Men så länge regeringen framhärdade med skattesänkarlöften räckte det för att sätta bilden av ett val mellan lägre skatter eller bättre välfärd. När Alliansen börjar prata skattehöjningar blir gränserna mer luddiga.

Samtidigt har S-ledningen länge kritiserat Anders Borg för att överge målet om överskott i offentliga finanser, vilket snävar in möjligheterna att med bevarad trovärdighet komma med nya reformförslag. S-ledningens första svar på skattesänkarstoppet var ”tro dem inte”. Men det räcker inte i längden. Nu jobbas det hårt vid de politiska ritborden i S-kansliet för att skuggbudgeten i april ska visa på vägar ur den kniptång partiet försatts i.

Samma dag som ”omslaget” lanserades fick de socialdemokratiska partimedlemmarna ett mejl. Det kom från valledaren Jan Larsson och budskapet var att ”vår strategi ligger fast”. Han ville lugna valarbetarna. Men alla som kan det politiska spelet vet att en valledare som behöver berätta att inget har hänt är en valledare med nerverna på spänn.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu