• När Cletus återvände till Nigeria för att hitta sina rötter fotade han även många möten med människor.
  • Cletus (längst till vänster) med pappa och syskon.
  • Cletus Nelson Nwadike söker sina nigerianska rötter i senaste utställningen.
Fria Tidningen

Han söker sina brända minnen

Poeten och fotografen Cletus Nelson Nwadike arbetar mycket med kontraster i både bild och dikt. Nu är han aktuell i Tranås med en utställning om sina rötter.

Kontrasten mellan de svartvita porträtten och färgfotografierna skapar en förlösande hoppfull känsla, mitt i det ödesmättade, känslomässigt turbulenta. Poeten och fotografen Cletus Nelson Nwadikes fotoutställning visas nu på Eriksbergs museum i Tranås, inte långt från hemorten Aneby, där han sedan ett tjugotal år bor och är verksam som poet med ett flertal prisade svenska diktsamlingar bakom sig, och som fritidspedagog och familjefar.

En del av fotografierna är från hans senaste diktsamling från 2010, Tankar ur ett lejons gap. Som om det var nödvändigt att en viss tid måste förflyta, berättar han nu mer utförligt om bakgrunden och sökandet efter sin identitet och sina rötter. Ett sökande som funnits ända sedan han kom till Sverige 1990.

– Det är första gången jag visar utställningen och berättar historien om farfars bild. Det ger mig ro i hjärtat att jag kommit så långt och träffat farfar på det här viset.

Cletus Nelson Nwadike föddes 1966. Året därpå bröt kriget mellan Nigeria och Biafra ut och hans folk höll på att utrotas helt. Han växte upp med minnen från soldater som ockuperade byn och dödade människor, brände fotografier och hela hem.

När Cletus åkte tillbaka till Nigeria för några år sedan för att leta efter en bild av sin farfar tycktes det först omöjligt att hitta. Ingen hade bilder att visa. Till slut lyckades han, men fotografiet gör honom också kluven. Farfar Michael stred i armén under första och andra världskriget då landet var under den brittiska regeringen.

– Jag har svårt att identifiera mig med honom – både till det yttre och vad jag hört om honom som person.

Utställningen består både av gamla familjeporträtt och egna nytagna.

– I början brydde jag mig inte om tekniken, jag köpte en vanlig kamera och började fota rakt upp och ner. Jag siktade och sköt med kameran. Men för några år sedan lärde jag mig om bländare, slutare och iso. Prövade mig fram i Photoshop och hittade min stil att bildbehandla. Så gick jag med i fotoklubben i Aneby.

Intill fotografiet av hans farfar hänger en handskriven lapp utifrån barnets perspektiv, en kärleksförklaring. Det blir som en försonande gest för att acceptera, förlåta och gå vidare. På så vis kan utställningen också ses som en spegling av andra försoningsprocesser när det gäller förtryck eller övergrepp på folkgrupper eller minoriteter.

De svartvita nutida fotografierna är smärtsamt vackra, och skildrar sårbarheten och kampen mot förtryck, här finns en politisk underton. Färgfotografierna är befriande varma, mänskliga och hoppfulla.

På samma pregnanta och direkta språk som i sin poesi sätter Cletus kameralinsen på brännande frågeställningar som vi inte kan väja inför. Han vill få oss att känna efter, inte bara gå förbi. I färgfotografierna ligger tyngdpunkten tveklöst på hoppet. Det är möten med människor som mitt i vardagsgärningen uttrycker stark livsutstrålning och värdighet.

Cletus signum i såväl poesin som bilden är kraften i det kärnfulla och leken mellan kontraster. Särskilt tydligt blir det i de svartvita porträtten med få detaljer.

– Utställningen handlar om en bilds betydelse och minnet. Vem ska man minnas och vem ska man glömma? Jag gillar att fota människan och hennes öde, säger han.

Foto och poesi har mycket gemensamt, menar Cletus.

– Det svåraste med foto är komposition, att skapa en bild som innehåller lagom många komponenter. En bild måste vara tillräckligt intressant för att man ska vilja se den mer än en gång.

– Poesi handlar också mycket om bilder, det är inte så spontant som det ser ut. Det ligger mycket planering bakom både poesi och foto – ju mer planering desto bättre.

Fakta: 

Cletus Nelson Nwadike

• Född 1966, kom till Sverige från Nigeria 1990. Debuterade 1998 med En kort svart dikt. Har gett ut fem böcker på Heidruns förlag, senast diktsamlingen Tankar ur ett lejons gap (2010).

• Har fått fotografier publicerade i National Geographic och vunnit ett flertal priser, bland annat som Årets fotograf i Tidningen Foto 2012.

• Aktuell med utställningen Sökandet efter Michael på Eriksbergs museum, Tranås. Visas till och med 15 februari.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu