Basinkomst förenar det bästa från höger och vänster | Fria Tidningen

Debatt


Joakim Pihlstrand-Trulp • Gröna partiet
Fria Tidningen

Basinkomst förenar det bästa från höger och vänster

Basinkomst är en del av vägen till ett samhälle där empati, social närvaro och kultur värderas högre än pengar och prylar, skriver Joakim Pihlstrand-Trulp, talesperson för Gröna partiet.

Basinkomst kan definieras som en individuell, regelbunden utbetalning utan motprestation som ger en grundläggande ekonomisk trygghet. Det handlar alltså inte om lyxkonsumtion utan om sådant som mat och hyra.

Reformens finansiering är självklart en viktig fråga, men utan att dyka in i detaljer skulle vi redan i dag kunna byta ut större delen av socialförsäkringssystemet mot basinkomst. Vi skulle då även komma bort från byråkratiska kvarnar och det enorma psykologiska lidande som diverse kontrollinstanser ofta innebär.

Ett viktigt perspektiv är att basinkomst är en frihetlig reform som frigör människan. Samtidigt innebär den även social rättvisa och behövlig fördelning av resurser. Sannolikt skulle reformen dessutom ge såväl hög flexibilitet på arbetsmarknaden som obefintlig arbetslöshet.

En av basinkomstens styrkor är alltså att den smälter samman det bästa från höger och vänster. Som exempel förespråkade den nyliberala gurun Milton Friedman basinkomst, även om hen kallade det för negativ inkomstskatt. Trots detta stöder inget av de i riksdagen etablerade partierna reformen. Visst är det paradoxalt, men kan möjligen förklaras med att idén om basinkomst främst är grön där specifika blå och röda perspektiv kan ingå.

Det vi kunnat se av lokala försök med basinkomst i exempelvis Kanada, Namibia eller Indien är att initiativen gett en tydlig förbättring av berörda samhällen. Det är möjligt att missbruk, prostitution och avhopp från skolan inte försvinner helt, men empirin visar att sådant förekommer i långt mindre utsträckning med en basinkomst. Människor får möjlighet att ta hand om sig själva och varandra. Trygghet och ro ger kreativitet och vilja till ansvar.

Den arbetsmarknadspolitik som bedrivs av både den sittande regeringen och oppositionen stammar från nyliberal teori där mål om låg inflation anses ha högsta prioritet och arbetslösheten får bli vad den blir. Det talas om optimal arbetslöshet, som om någon sådan ens existerar. Tanken är att det ger en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden till förmån för arbetsgivarintressen.

Arbetsmarknadspolitiken har alltså under de senaste 30 åren främst gått ut på att slå sönder arbetsrätten och sikta på inflationsmål istället för låg arbetslöshet. Vi har sett avregleringar, numera 8 procent ”naturlig” arbetslöshet och hur arbetstagare genomgående accepterar sämre villkor på grund av hot om friställning. Samtidigt görs enorma vinster på sagda politik.

Genomförandet av en basinkomst skulle självklart förskjuta maktbalansen till arbetstagarnas fördel. Det skulle vara möjligt att säga nej till eller lämna ett arbete utan att riskera vräkning eller få problem med det sociala skyddsnätet. Det skulle även kunna vara bra för arbetsgivare då basinkomst gör det möjligt att förenkla och reducera reglerna kring anställning. Det kan låta illa att det skulle bli lättare att avskeda, men i synnerhet småföretagare skulle må bra av att kunna anställa utan att riskera verksamhetens överlevnad. Basinkomst som grundtrygghet är här själva poängen.

Positivt är att själva basinkomsten därför sannolikt ger en hög flexibilitet på arbetsmarknaden. Vi skulle säkert också se många fler gå ner i tjänst till olika grader av deltid. Tvång behövs knappast, utan det bör gå att få jobba såväl mycket som lite. Flexibilitet bör alltså gälla även där.

De flesta människor skulle säkert må bra av att arbeta mindre. Det är också vad många själva säger att de önskar. Dagens stressnivåer och mentala ohälsa stöder också den tesen. Basinkomst gör helt enkelt självvald arbetstidsförkortning möjlig. En mindre stressad och pressad befolkning är med säkerhet också gladare, nöjdare och friskare. Arbetslöshet och stressrelaterade sjukdomar skulle ha goda förutsättningar att bli sällsynta fenomen.

Att fler jobbar färre timmar leder naturligtvis till att vi delar på jobben istället för att som idag försöka hitta på tjänster eller tvinga ut folk till arbeten som inte finns. För flertalet är det dock inte så enkelt att gå ner i arbetstid i dag. Men varför ska några vara utan arbete och leva med ångest och misströstan, medan andra sliter ut sig genom att jobba för mycket?

Förutom Vänsterpartiet står de etablerade partiernas arbetslinjer snarast för att fler måste jobba mer och längre. Intressant nog har forskningen visat att människor som har en grundläggande trygghet tenderar att arbeta mer än om tillvaron är osäker. De är dessutom mer produktiva när de arbetar. Av egen fri vilja. Det smäller väl ändå lite högre än dagens idisslade arbetslinje?

För Gröna partiet är det självklart att målet med samhället bör vara att dess samtliga invånare ska ha chans till att leva goda liv. Hur sedan begreppet ”goda liv” definieras beror på värderingar och ideologi, men för oss handlar det främst om frågor som: Har vi tid för varandra? Mår jag och min omgivning bra? Vad vill jag med livet?

En basinkomst skulle göra det möjligt för oss att förverkliga oss själva, kunna bidra konstruktivt till samhället, låta kreativiteten och uppfinningsrikedomen flöda, få mer kontroll över vår tid och vårda sociala relationer.

Vi är därför trygga i insikten om att basinkomst är en del av vägen till ett samhälle där empati, social närvaro och kultur värderas högre än pengar och prylar. Där livet är viktigare än ekonomisk tillväxt. Där vi helt plötsligt står ganska nära visionen om det hållbara samhället.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen