Konsten kan lämna nyttotänkandet | Fria Tidningen

Fördjupning


Essä

  • Tv-serier som Äkta människor aktualiserar etiska diskussioner. Här får senildementa Greta Eischer hjälp av hembiträdeshuboten Cloette.
Fria Tidningen

Konsten kan lämna nyttotänkandet

Konsten är ett frirum som kan utmana forskningen att förnya den etiska diskussionen kring exempelvis genteknik och stamcellsforskning, skriver sociologen Tora Holmberg och etnologen Malin Ideland.

”Vad är Mimi för en slags hubot egentligen?” Frågan ställs av Vera, hushållshubot i tv-serien Äkta människor. Mimi var familjens Engmans första hubot, men hon har inte längre någon uppgift sedan Vera kom in i bilden. Mimi har blivit en familjemedlem, fast ändå inte. Hon kan stängas av och dessutom kan hon väl inte hysa känslor. Just känslorna är aktualiserade i andra säsongen av Äkta människor. Någonstans lär det finnas en datorkod för att utveckla känslor hos hubotar. Och om de utvecklar känslor – vad är det då som skiljer dem från äkta människor?

Fiktion och konst fungerar som ett frirum för att problematisera frågor på ett sätt som kan gå utanför rationaliteten i samhället. Tittarna behöver varken bekymra sig för om det är möjligt att programmera en kod som kan ge robotar känslor eller om de kan vara familjemedlemmar. Vi kan låta oss ryckas med i en tankefigur och pröva hur samhället skulle kunna se ut om robot-tekniken utvecklas.

Vad händer då med människans ställning i samhället? Kommer gränsen för vad vi uppfattar som mänskligt att förflyttas? Finns det verkligen något ”äkta” mänskligt, och om inte, vore det verkligen så farligt?

Förutom robotiken brukar bioteknologin beskrivas som ett område som utmanar gränsen för våra invanda kategorier för vad som räknas som mänskligt. Inom stamcellsforskningen har till exempel forskare tillverkat så kallade chimbrider: embryon som är en mix mellan människa och djur. Denna teknik orsakade för några år sedan en hetsig debatt i Storbritannien och i Danmark organiserade man en så kallad lekmannakonferens för att problematisera de etiska frågorna.

I Sverige debatterades i vanlig ordning ingenting. Medicinsketiska rådet uppmanade visserligen regeringen att se över lagstiftningen eftersom det tycktes finnas en gråzon som gjorde det lagligt att låta chimbrider utvecklas bortom embryostadiet. Men frågan hamnade på väntelistan och både den mediala och politiska hanteringen av frågan rann ut i sanden.

I dag hoppas forskarna på andra tekniker för att få fram mänskliga stamceller. Exemplet med chimbrider är ändå intressant, eftersom det innebar potentiella dilemman. Från att ha bedömts som angelägna för allmänheten vid millennieskiftet har de bioteknologiska frågorna i dag förflyttats till den professionella vetenskapliga och etiska apparaten. Hos etiska nämnder och forskningsanslagsgivare genomgår de en prövning utifrån utilitaristiska principer där nytta vägs mot skada, och där vi har sett att tron på naturvetenskapliga och tekniska lösningar väger tungt. Etiska, kulturella och existentiella frågor omvandlas till uträkningar om för- och nackdelar enligt ”rationella” principer.

Men vi frågar oss om etik alltid bör följa principer, och hur de professionella samtalen kan lära av frirummen där frågorna kan ställas på andra sätt och där existentiellt och kulturellt akuta och kritiska spörsmål kan prövas.

Fiktionen och konsten är frirum där utilitaristiska nyttoprinciper och naturvetenskapliga rationaliteter kraftfullt kan utmanas. Detta är inget nytt fenomen, Aldous Huxleys Du sköna nya värld och filmen Jurassic Park är två exempel som problematiserat vår syn på genteknik och som blivit betydelsefulla i den allmänna uppfattningen.

I dag finns andra aktörer som problematiserar genteknik och stamcellsforskning. Åsa Nilsonnes senaste roman En passande död reser frågor om stamcellsbehandlingar och Danny Wattins satiriska roman Ursäkta, men din själ dog nyss ifrågasätter genetisk design på ett långt mer radikalt sätt än vad som har gjorts i den allmänna debatten om donatorsyskon.

Från en internationell horisont är den australiensiska konstnären Patricia Piccinini en intressant aktör i stamcellsetiken. Hennes skulpturer av människa-djur-hybrider är motbjudande och betagande på en och samma gång. I verket Stem cell pets sitter en flicka på golvet och leker med hudfärgade (vita) klumpar. Verket bjuder in till att förundras och förskräckas över modern bioteknik på en och samma gång. Barnets oskuld, klumparnas monstruösa formlöshet och obestämbara hotfullhet, bildar skarpa kontraster som berör.

De nämnda böckerna, Piccininis konst och Äkta människor uppehåller sig inte vid etiska frågor som en vågskål där risker vägs mot nytta på ett rationalistiskt sätt. Inte heller fastnar tanken i en religiös tankemodell, där gränsen mellan människa och djur, liv och icke-liv är absolut och oruckbar. Istället inbjuder den oss att också lägga in våra känslor i den moraliska ekvationen och att ifrågasätta våra invanda kategorier för vad som är mänskligt och normalt.

Detta kan tyckas som ett omodernt sätt att förhålla sig till biomedicinska frågor, och det är just denna protest mot modernitetens rationalitet som den politiska teoretikern Jane Bennett beskriver som nödvändig för att den etiska debatten ska kunna förnyas. Hon talar om det ”moderna livets förtrollning”, att vi ibland måste låta oss hänföras, tjusas, förtrollas för att kunna utmana det utilitaristiska konsensustänkandet och ställa nya kritiska frågor kring etik och moral.

Konsten och fiktionen kan vara de trollformler som behöver injiceras för att förnya den etiska diskussionen. För inte kan det vara så att vi – precis som hubotarna – har tappat bort datorkoden för våra känslor?

Fakta: 

Äkta människor

Tv-serien Äkta människor är inne på sin andra säsong. Serien ställer frågan om var gränsen mellan människa och maskin går och skildrar hur mänskliga robotar (hubotar) är en del av vardagslivet, exempelvis som hemhjälp eller nöjen. Samtidigt har en del hubotar organiserat sig för att befria sig från människan. Det finns en datakod som ger dem en egen vilja och det är kring denna kod andra säsongen kretsar.

Serien har blivit mycket populär och sålts till ett flertal länder.

Nästa del av Äkta människor sänds i SVT1 12 januari kl 21.

Rekommenderade artiklar

EU:s nya eldorado

Val 2014

Vår tids dröm om oupptäckta rikedomar stavas TTIP. Kristian Borg tittar närmare på tre centrala argument för frihandelsavtalet.

Skuldekonomins onda cirkel

Nyliberala avregleringar blev den politiska lösningen för att skjuta upp en mer djupgående kris inom kapitalismen, skriver Per Björklund.

© 2018 Fria Tidningen