Inte bara droppar i ett folkhav | Fria Tidningen
Malin Bergendal

Inledare


Malin Bergendal
Fria Tidningen

Inte bara droppar i ett folkhav

Personlig frihet är en förutsättning för en meningsfull demokrati, skriver Malin Bergendal.

För en tid sedan skrev jag en inledare om det fria skolvalet. Bland annat skrev jag att det har ett egenvärde att själv kunna fatta viktiga beslut om sitt liv och inte överlämna det till kommunen, staten eller kapitalet.

Två läsare hörde av sig med reaktioner. Den ena var positiv och hade fler tankar på samma tema, den andra tyckte att mitt "borgerliga, nyliberala, anarkistiska, individualistiska, antipolitiska och odemokratiska sätt att resonera" inte passade i Fria.

Anarkistiskt, visst, och i viss mening individualistiskt, svarade jag. De andra begreppen hade vi en kort mejlväxling om, men det finns mer att säga.

Verklig frihet, anser läsaren, uppstår när kollektivet styr demokratiskt. Vi är alltså friare när staten styr oss, eftersom det är vi som styr staten, än när vi själva fattar beslut om våra liv.

Men jag menar att vi inte lever våra liv som homogena droppar i ett folkhav. Vad skulle vi i så fall ha demokrati till? Utan frihet på det personliga planet, vilka blir vi då, och vilket slags kollektiv utgör vi?

Vi behöver den personliga friheten för att kunna tänka fritt, ställa nya frågor, utvecklas och utveckla. Sådant som vi behöver göra för att kunna delta i en meningsfull demokrati – ett samspel mellan våra olika behov, idéer och perspektiv.

För att ta skolan som exempel, där diskussionen började: Allas rätt till utbildning är en fråga som rör hela samhället och där demokratiskt valda politiker har fattat beslut. Men eleven som går i skolan måste kunna påverka sin egen situation. Om du vantrivs i skolan och bara sitter av tiden hjälper det inte att de som har valt skola åt dig är folkvalda.

Givetvis är det en avvägningsfråga vad som ska bestämmas på vilken nivå. En politisk fråga, skriver läsaren. Jag tror att han menar en politisk fråga på vänster–höger-axeln, där han placerar mer personlig frihet till höger och mer statlig eller kommunal styrning till vänster. Det måste vara därför han sedan kopplar ihop kapitalism och anarkism, och menar att båda är emot staten för att den hindrar eliten från att styra över folket.

Vad gäller kapitalismen ligger det en sanning i att den ogärna låter sig begränsas av en stat – men den låter sig desto hellre skyddas och förvaltas. För anarkismens del är det bara fel. Anarkismen befinner sig på långt ut på den frihetliga sidan av den andra politiska axeln, den som går från auktoritärt till frihetligt. Den är inte ett redskap åt någon makthungrig elit. Tvärtom.

Som Emma Goldman skrev: "Anarkismen står för en social ordning baserad på fria grupperingar av individer med syfte att producera verkligt socialt välstånd; en ordning som garanterar alla människor fri tillgång till jorden och fullständig tillgång till livets nödvändigheter, i enlighet med individens vilja, smak och böjelse."

Fakta: 

Malin anser för övrigt att frihet är det som ger livet liv.

© 2019 Fria Tidningen