Stavanger världsarena för gatukonst | Fria Tidningen
  • Franska C215 är en av dem som har smyckat Stavanger.
Fria Tidningen

Stavanger världsarena för gatukonst

I norska Stavanger hålls varje år en världsberömd gatukonstfestival. Fria har besökt Nuart, som pågår i över en månad och samlar några av genrens främsta namn.

Tou Scene Art Center är inrymt i ett gammalt ölbryggeri, vackert beläget vid fjorden. I samma sal där ölen har bryggts sedan 1899 ställer just nu många världsledande gatukonstnärer ut på Nuartfestivalen.

Festivalens koordinator Irene Östbö arbetade tidigare med att bevara kulturhus. Den erfarenheten ger henne ett annat perspektiv på gatukonsten – och nya möjligheter till samverkan. Exempelvis fick den brittiska konstnären Lucy Mclaughlin chansen att måla fyren Obrestad år 2011. Fyrar är vanligtvis kulturskyddade byggnader men genom det gemensamma projektet kunde en unik kombination av natur och kultur skapas.

– Jag ser ett ökat intresse för Nuartfestivalen och för gatukonst bland allmänhet, medier och politiker, säger Irene Östbö och betonar vikten av att Norges kulturminister Hadia Tajiks besökte festivalen före öppnandet.

Privatpersoner och företag hör numera av sig för att få målningar utförda, och festivalen får många frågor från arrangörer runtom i världen.

Hur det kommer sig att Norge får alla dessa kända konstnärer att komma?

– Många söker sig hit på grund av festivalens goda rykte, säger Irene Östbö.

Att Nuart har blivit så omtyckt beror till stor del på grundaren, eldsjälen Martyn Reed. Med hjälp av några nyckelpersoner och ett trettiotal volontärer har festivalen blivit en hit sedan starten 2001. Konstnären David Choe från USA har sagt att han tycker att Nuartfestivalen är den bästa i världen. Detsamma säger Evan Pricco från Juxtapoz Magazine, som i år är moderator för olika aktiviteter.

Det första som möter när man landar på flygplatsen Sola är ett gatukonstverk på det 50 meter höga kontrolltornet, en av Stavangers mest synliga byggnader. Nuart har i samarbete med flygplatsföretaget Avinor bjudit in stencilkonstnären M-City från Polen. Kontrolltornet synliggör verkligen gatukonsten i det offentliga rummet.

Stavanger har blivit ett jättelikt publikt galleri och nya konstverk växer fram överallt. Bullret av hävare visar vägen till verk på stora fasader. Men det gäller att vara uppmärksam: många små, fina målningar kan dölja sig på elskåp. Verk från tidigare år finns också kvar, som Roas stora, häpnadsväckande djur. Fantastiska skapelser som fascinerar och berör. Flera kan vi se även i Sverige: en grävling i Botkyrka kommun, en säl på Högmarsö och en val i Örebro.

Konstnärerna arbetar medan festivalen pågår, vilket gör det lätt att få kontakt. En besökare jag möter har tillbringat flera timmar i en hävare med konstnären Dal East från Kina.

Anders Gjennestad alias Strök målar på en fasad som tillhör ett privat hus. Strök är från Norge men är bosatt i Berlin. Hans karaktärer verkar fastfrusna i ögonblick av rörelse och ger ett spännande perspektiv av tid och rum. Han introducerar mig i hur skapandet går till. Strök fotograferar först och målar sedan utifrån fotografierna, med många lager av färg och stenciler. Hans konst får betraktaren att stanna upp och han betonar själv vikten av att vara observant.

– Det kan vara små saker som man annars går förbi, säger han. Öppna ögonen, det ökar närvaron i tillvaron.

Den legendariska fotografen Martha Cooper från New York har fotograferat graffiti sedan 1978. Hennes bildspel är en del av utställningen och påminner besökaren om gatukonstens ursprung. Många bilder känns igen från boken Subway art och visar vilken utveckling gatukonsten och graffitin har genomgått.

– Det som drivit mig genom åren är de unga pojkar jag mötte och fascinerades av och som tog så stora risker för konst. Graffitin gav dem en röst och de blev sedda genom den, berättar Martha Cooper.

En ökad kommersialisering är, oavsett vad man tycker om det, en del av gatukonstens framtid. Frågan diskuteras under en paneldebatt och Hush från Newcastle berättar hur han försöker hantera dilemmat. Han vill att alla ska ha möjlighet att köpa hans konst i original och gör även mindre verk.

Martha Cooper hoppas att gatukonsen framöver blir mer inriktad på social interaktion.

– Jag vill se mer av hur graffiti och gatukonst kan användas i sociala sammanhang på ett konstruktivt sätt, säger hon.

Hushs största verk på festivalen finns nära Pedersgade, mitt i Stavanger, och består av tre figurer. Man kan se att Hush av respekt målat vid sidan av en gammal tag.

Det får mig att stanna upp och tänka till. För mitt i all läcker gatukonst saknar jag lite av graffitins magi, den jag såg i somras på en graffititur med legenden James Top, som driver tv-kanalen Graffiti NYC TV i New York. På frågan hur festivalen ställer sig till graffiti svarar Irene Östbö att alla konstnärer som är representerade från början har målat graffiti.

När jag granskar mina fotografier ser jag att samma tag som Hush lät vara och målade runt har smugit sig in här och där, i bild efter bild. En inre process av frågor startar. Vad gör man genom att skriva sitt namn om och om igen? Kanske handlar det om att bli sedd, vara eller bli någon. Eller helt enkelt om att vara mer av den man redan är?

Fakta: 

Nuartfestivalen

  • Nuartfestivalen startade 2001 och har sedan 2005 fokuserat på gatukonst. Förutom utställningen erbjuder man guidade visningar, artist talks, paneldebatter och filmvisningar.
  • Festivalen besöktes förra året av 2 400 personer och väntas i år slå publikrekord. Pågår till och med 20 oktober.
  • Några av årets medverkande är Martha Cooper (USA), Roa (Belgien), M-City (Polen), Faith 47 (Sydafrika), Hush (Storbritannien), Aiko (Japan), C215 (Frankrike), Ernest Zacharevic (Litauen), Dotmaster (Storbritannien), Strök (Norge), David Choe (USA) och Dal East (Kina). Förra året var enbart män representerade, i år deltar två kvinnliga gatukonstnärer: Aiko och Faith47.

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2019 Fria Tidningen