Ung scen/öst är en satellitverksamhet till Östgötateatern och deras egna produktioner för säsongen är improvisationsföreställningen Sexigt – på riktigt, som turnerar i klassrummen, samt poeten och kritikern Athena Farrokhzads debut som manusförfattare, Päron.

– Den minsta beståndsdelen i Sexigt – på riktigt och Päron är att lita på dig själv. Det vi också vill med scenkonsten är att visa på möjligheten att hitta helt andra sätt att vara. Det är inget krav att man ska förändra sig, men vi vill bejaka olikheter, säger Helena Källström, producent på Ung scen/öst.

Målet med Sexigt – på riktigt enligt regissören och dramatikern Paula McManus är att den ”ska vara precis som den där fuktiga handen som försiktigt känner på det där nakna bröstet för allra första gången. Pinsamt, underbart, man är livrädd hela tiden men man kan bara inte sluta.”

– Paula ville ha immiga klassrumsfönster där eleverna ramlar ut svettiga, andfådda och lyckliga. Det är klart att vi ville sätta upp en sådan föreställning!

Skådespelarna utgår ifrån fasta karaktärer och situationer som de sedan improviserar utifrån beroende på vad publiken säger. Kostymerna är stiliserade nakendräkter som har skruvats upp till max med korvar, lösbröst och kuddar. Innehållet ger perspektiv på allt från porrfilmer till ryktesspridning.

– Det handlar om att ställa in den egna inre kompassen och hitta rätt i den. Vad vill jag? Vill jag jämt, eller aldrig? I vilket fall är det okej, säger Helena Källström.

Hon berättar att föreställningen fått positiv respons när den testats på provpublik på högstadiet och gymnasiet men att en del lärare blir lite besvärade.

– Det är inte självklart var den inre kompassen står vid 40, 50 eller 60 heller. Det här påverkar alla åldrar. Det är häftigt att lärarna ändå vill göra det här. De är ju med och får klappa på de små könen i könsparken. Men det är inget läskigt utan gjort med enormt mycket värme.

Ett syfte med Sexigt – på riktigt är att visa något annat än den normativa, kommersiella bilden av sex.

– Kan vi bara ge en ung person i varje klassrum en känsla av att ”Jaha! Så jag kan…” så är det helt fantastiskt.

Föreställningen Päron riktar sig till barn från sex år och är Athena Farrokhzads första pjäs. Ung scen/öst ville se hur hennes texter skulle göra sig på scen i ett samarbete med regissören Kajsa Isakson.

Pjäsen handlar om familj och migration ur ett barns perspektiv. Föräldrarnas flykt från krig och revolution i sitt hemland symboliseras med att de vill kunna ge sina barn färska päron till efterrätt – det finaste de kan tänka sig. Men vad händer om barnen hellre vill ha mjukglass? Om de föredrar att spela datorspel framför att tänka på kampen för frihet och rättvisa?

– Det är en verklighet för många i Sverige i dag med föräldrar som flytt till ett land där barnen växer upp med helt andra förutsättningar. Klyftan mellan föräldrarnas vilja och barnens önskan om hur barnets liv ska bli, den finns där, säger Helena Källström.

Men den avgrund som kan uppstå mellan föräldrar och barn som lever i olika världar kan lika väl uppstå i en familj som bott i åtta generationer på den svenska landsbygden, påpekar hon.

– Athena Farrokhzad väjer verkligen inte för det svåra. Vi kan inte göra teater som bara är lycklig. Svärta finns i våra liv och det vet alla barn. Många har upplevt den på nära håll. Samtidigt ligger fokus på att det är okej att välja din egen väg, men med respekt för den kärlek som en förälder kan visa. Vi kan inte leva andras liv.

Föreställningen har en hoppfull, nyfiken och absurd ton. Den utmanar också den stereotypa kärnfamiljen och låter barnen fundera över hur de vill att deras familj ska se ut när de själva får definiera den.

– Vi vill stärka barn från olika förhållanden att tro på sig själva, säger Helena Källström.